25.1.2021

Via A Ab:s ekonomiförvaltningsprogram kunde dess företagskunder köpa tjänster som producerades av en tredje part. I dessa tjänster ingick B Ab:s kredittjänst. B Ab erbjöd A Ab:s kunder lån, där kundens försäljningsfordringar som fanns i ekonomiförvaltningsprogrammet fungerade som säkerhet för lånet. De försäljningsfordringar som utgjorde säkerhet för kundens lån kunde endast betalas åt B Ab. A Ab marknadsförde tjänsten åt sina kunder. A Ab sörjde för att B Ab:s kredittjänst var tillgänglig i ekonomiförvaltningsprogrammet och efter kreditbeslutet kunde kunden lyfta lånet via ekonomiförvaltningsprogrammet. B Ab fick via det ifrågavarande programmet bland annat kundens bankförbindelse och en kopia på försäljningsfakturorna för värdering av säkerheten för krediten. A Ab gjorde en förflyttningsanteckning på kundernas försäljningsfakturor i ekonomiförvaltningsprogrammet för kundens del. A Ab fick i provision en andel av den ränta på krediten som B Ab tog ut av kunderna.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att under de omständigheter som framfördes i ansökan sammanförde A Ab sina företagskunder med B Ab, så att dessa sinsemellan kunde avtala om att bevilja krediten. I bedömningen av tjänstens mervärdesskattepliktiga natur var det irrelevant med vilka tekniska medel, såsom manuellt eller genom att utnyttja programvara, tjänsten utfördes. Med beaktande av vilken natur tjänsten mellan A Ab och B Ab var samt dess innehåll och att bolaget samlade provision genom en andel av företagskundernas ränta på krediten, skulle kreditförmedling som grundade sig på finansiering av försäljningsfordringarna för de företagskunder som använde bolagets ekonomiförvaltningsprogram anses vara den huvudsakliga prestationen i den tjänst A Ab erbjöd. I förmedlingsverksamheten ingick typiskt och som en väsentlig del också marknadsföring av den tjänst som förmedlades, och dessa marknadsföringsåtgärder kunde inte anses vara från kreditförmedlingen avskilda tjänster. Med beaktande av mervärdesskattedirektivets bestämmelser om från skatt befriade finansieringstjänster och tolkningen av bestämmelserna i unionens domstols rättspraxis samt tjänsternas natur och ändamål, utgjorde den provision bolaget fick av B Ab en ersättning för förmedlingen av krediter som var en skattefri finansieringstjänst. Därför skulle bolaget inte betala mervärdesskatt på den i ansökan om förhandsavgörande avsedda provisionen.

Skatteförvaltningens förhandsavgörande gällande mervärdesbeskattning för tiden 29.10.2018 - 31.12.2019.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 41 § och 42 § 1 mom. 2 punkten

Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 2.1 c och artikel 135.1 b

Unionens domstols domar i ärendena C-453/05, Ludwig (EU:C:2007:369), och C-235/00, CSC Financial Services (EU:C:2001:696)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Anne Nenonen och Tero Leskinen. Föredragande Marita Eeva.